Kul video, bra musik.

6:e September

I går blev det ingen yoga och ingen träning alls...
jag gick en promenad när jag kom hem från jobbet och blev så trött.
Jag bara seglade ner i soffan och satt sen fast där.

Alla är sjuka hemma, kanske har jag också lite förkylning i kroppen fast det inte märks så mycket...
Jag var hes när jag vaknade och ångrade att jag lovat min springkompis att mötas vid elljusspåret 09.00.
Men har man lovat så har man.
Vi tog det väldigt lugnt och försiktigt och efteråt mådde jag faktiskt mycket bättre!

Varm och mjuk i kroppen och det mesta av hesheten var borta!

En lugn och fin Cirkeling med lång tid i veckans asanas fick vara avslutning.

Nu ska jag snart iväg för att jobba min sista kväll den här perioden, sen är jag ledig.

4:e september

Två lektioner har jag på Torsdagkvällar.
En fortsättningsgrupp som jag har haft jättelänge och känner alla väl i, de flesta, det kommer alltid in några strö-elever från andra klasser.
Och en termin två, som blev en riktigt mixad grupp med några inhoppare som aldrig gjort yoga och några som haft ett uppehåll men tränat länge tidigare.
Det är alltid rörigt första gången innan gruppen jobbat ihop sig och alla brukar tycka det är lite svettigt och varmt.
Jag gjorde inte några nya svåra saker utan bara en rak genomgång av serien som vi ska jobba med och det räckte gott och väl.

I dag har JAG lite träningsvärk...hoppas eleverna har det också;)


Jag gjorde en lång uppvärmning med mina femtio rotationer och bara sittande asanas.
Naturligtvis med fokus på bäckenöppnande övningar;)

3:e September

Vi fick ingen hemläxa igår...

men vi skulle koncentrera oss på övningar som öppnar bäckenet.
En ny, som jag aldrig gjort tidigare, som såg ut som en vidare och mer öppen halvlotus, ungefär.
Den kändes tvärt om bara...alltså på baksidan av bäckenet.
När jag tränade i dag gjorde jag den och padmasana med lite variationer, och Cirkeling som jag faktiskt inte jobbat så mycket med i sommar.

Jag är ledig i dag...vi ska åka och storhandla och sen i kväll har jag mina egna klasser för första gången den här terminen.
Det ska bli kul att se alla igen!

2:a september

Den här veckan börjar yogan igen och i morse var jag på ,min första lektion.

Ny klass och ny föken!

Fr Frida är tillbaka men jobbar inte full tid så de första lektionerna den här terminen har nya fröken A-F.

Klassen är egentligen inte heller så ny, jag känner ju alla men jag har inte tränat regelbundet den här tiden förut.

Det var kul att träna i en stor klass igen och kul att äta frukost tillsammans.

Sen har jag jobbat kväll och nu väntar sängen och en stund på spikmattan.

1:a September

Om inte barnens pappa fanns skulle de inte ha mycket saker sparade när de är vuxna.
Jag tycker det är kul att spara ett litet tag, sen tappar sakerna jag sparat sitt värde och jag vill kasta och rensa ut.
Ibland lite för mycket saker.
Min man är precis tvärt om och nästan gråter om han tvingas kasta nåt som är helt eller fint ( med hans ögon sett, så klart...)

Men när det blir höst händer nåt... då får vi plötsligt ombytta roller.
Jag förvandlas till superekorren ,som bara vill koka äppelmos och torka äppelringar ,medans mannen står brevid och väser:
-"inte en burk sylt till, vi har ju kvar sen flera år tillbaka".

Visst är det konstigt?

Nu förstår jag sockor...
I sommar har jag stickat en hel del, just sockor.
Jag hade aldrig gjort det innan och behövde en hel del hjälp för att ta mig igenom det första paret.
Och jag förstod egentligen inte hur det gick till...rätt som det var låg det liksom bara en strumpa där med häl och allt, utan att jag fattade vad jag hade gjort.
Efter första paret var jag lite modigare och tänkte att det här fixar jag väl utan Maj-Britt ( det finns en Maj-Britt i närheten för de flesta...)
men nåt såg inte rätt ut, efter ett tag.... Jag var liksom tvungen att bara sticka aviga för att få slätstickning när det borde vara räta...

Så kom S på besök och jag visade henne den mystiska stickningen.-"men du stickar ju baklänges!" -"Och jag tror faktiskt att du har gjort en och en halv häl! Det här får vi göra om..."

Jag var inte redo helt enkelt.
Men sen, nästa par, klarade jag helt ensam!
Och plötsligt förstod jag vad det var som hände under stickandets gång.
Vilka maskor som skulle bli en häl och vad som var ovansida och undersida på sockan.
Jag förstod sockor helt enkelt.
Att säga att jag KAN sockor är därmed inte riktigt samma sak, men jag förstår så jag kan träna på egen hand.

Och precis så är det med yogan och alla övningar där: först fattar man inte vad läraren visar och tror aldrig att man själv ska kunna göra det samma.
Så provar man och tror att man gör något så när och sen förstod man att det inte var riktigt så och till slut trillar poletten ner och man ser övningen som den ska vara och man vet vad det är man strävar efter och hur man ska träna.

Man förstår även om man inte kan.