måndag 6 juli 2009

6 Juli

Hur lång tid tar det att upptäcka att man brutit en vana?

-" jag ÄÄÄÄLSKAR tomater, det äter jag jämt"
-"men du har ju inte ätit en tomat på ett halvår..."



Om man ser yogaövningarna som en slags medicin som kan användas för att bota nåt som inte är bra...
måste man inte också titta på VAD det är som orsakar problemet, i från början?

Om jag varje gång jag har huvudvärk tar en huvudvärkstablett, då försvinner huvudvärken. Men om jag inte ändrar på det som gjorde att jag fick huvudvärk ifrån början kommer den att komma tillbaka. Igen och igen och igen.

Samma sak med alla bekymmer och besvär.
Och samma sak även om vi använder en yogaövning istället för en värktablett.

Vi måste titta bakåt för att se vad det var som skapade hettan som gav oss huvudvärken och ändra där.
Så kanske vi blir av med problemet en gång för alla.

fredag 3 juli 2009

3:e Juli

Vad är det som gör att så många är så snabba att placera in sig i ett fack eller en grupp?

Har det med identitet och självkännslan att göra?

"Jag tränar på det här sättet"
"min kropp är på det där viset"
"jag tycker om att göra de här sakerna"
"jag gillar att äta den här sortens mat"

Och sen är det som att det som hänt en eller ett par gånger är ALLTID, på samma sätt.

Visst är det konstigt?

Om man rannsakar och tittar närmare ser man att det tog väldigt kort tid innan personen ansåg sig ha den här vanan.
Borde man inte låta det gå åtminstone ett par veckor när man undersöker "är jag på det här sättet" innan man bestämt påstår att man är det?

Oavsett om det är en possitiv eller negativ egenskap man tillskriver sig tror jag att det är lätt att den fastnar och blir befäst och sedan är svår att sudda ut även om man ändrar sig...

Det är inte så lätt att se klart på sig själv och upptäcka att "sån är jag inte längre"

Och då är det kanske bättre att inte låsa fast sig i några fack alls.

Självinsikt...

Om vi inte sa saker om oss själva som om det vore sanningar utan istället varje dag ställde oss frågan:"vad tycker jag om?"
"Vad tycker jag om att göra?"

Och inte bara slentrianmässigt serverade oss det som vi alltid brukar...

Vad skulle hända då?

Om vi lyssnade inåt och frågade oss själva vad som tidigare fått oss att må bra.
Vad som vi tidigare gjort oss glada och på bra humör, och vad vi kännt oss friska och starka av att äta.

Att gå på instinkt


Vad skulle hända då?

Kan vi inte sluta tala om för oss själva att vi är på det ena eller det andra sättet och bara fortsätta att göra allt som vi tycker om och mår bra av?

3 Juli

Ni vet den här "sekt-drycken" som alla yogisar dricker hela tiden, eller åtminstone när de är på läger eller har ont i halsen...jag har kommit på att om man gör den riktigt stark och häller den i barnens is-glass formar så får man super god is-glass!

Recept:

Pressa en citron
riv ungefär 1 msk ingefära på näst finaste sidan på rivjärnet
1 msk honung

Rör ut honungen i citronsaften och blanda i ingefärs rivet, låt stå och dra en stund och sila sen bort rivet. Häll upp i formarna och frys in. Klart!