3:e Juli

Vad är det som gör att så många är så snabba att placera in sig i ett fack eller en grupp?

Har det med identitet och självkännslan att göra?

"Jag tränar på det här sättet"
"min kropp är på det där viset"
"jag tycker om att göra de här sakerna"
"jag gillar att äta den här sortens mat"

Och sen är det som att det som hänt en eller ett par gånger är ALLTID, på samma sätt.

Visst är det konstigt?

Om man rannsakar och tittar närmare ser man att det tog väldigt kort tid innan personen ansåg sig ha den här vanan.
Borde man inte låta det gå åtminstone ett par veckor när man undersöker "är jag på det här sättet" innan man bestämt påstår att man är det?

Oavsett om det är en possitiv eller negativ egenskap man tillskriver sig tror jag att det är lätt att den fastnar och blir befäst och sedan är svår att sudda ut även om man ändrar sig...

Det är inte så lätt att se klart på sig själv och upptäcka att "sån är jag inte längre"

Och då är det kanske bättre att inte låsa fast sig i några fack alls.

Självinsikt...

Om vi inte sa saker om oss själva som om det vore sanningar utan istället varje dag ställde oss frågan:"vad tycker jag om?"
"Vad tycker jag om att göra?"

Och inte bara slentrianmässigt serverade oss det som vi alltid brukar...

Vad skulle hända då?

Om vi lyssnade inåt och frågade oss själva vad som tidigare fått oss att må bra.
Vad som vi tidigare gjort oss glada och på bra humör, och vad vi kännt oss friska och starka av att äta.

Att gå på instinkt


Vad skulle hända då?

Kan vi inte sluta tala om för oss själva att vi är på det ena eller det andra sättet och bara fortsätta att göra allt som vi tycker om och mår bra av?