I torsdags frågade en av mina elever -vad betyder uddiyana?
Innan hade vi pratat om att det är lite kul med ord och att veta vad olika saker heter på sanskrit, så jag svarade att "uddiyana bandha betyder maglås och jag vet att bandha betyder lås, men är inte säker på om uddiyana betyder mage..."
Sen efter lektionen frågar hon igen är uddiyana samma sak som uddiyana bandha?
Då fattar jag att hon inte förstått att när jag efter VARJE utandning säger uddiyana menar att eleverna ska göra en uddiyana bandha...den här frågan kom näst sista lektionen. Hela terminen trodde jag att vi pratat om andning och flöde och banhas, och de har inte förstått vad jag menar. Man tror att man är övertydlig och att eleverna tycker att man talar till dem som om de vore barn, men det skadar aldrig att ta informationen en gång extra. Det var väldigt modigt av den här eleven att våga ställa sin fråga...och det var säkert fler som undrat utan att våga fråga.
Dansade cirkeldans hos K i fredags. S och A ringde och sjöng in Suhla melodin på min telefonsvarare sen, så att jag skulle komma ihåg den, det var gulligt tycker jag.
Yoga möte på Lotus på Lördagen, vi satte ytterligare en ny form på Balakrama...
Mens i Måndags, var hemma från lektionen både då och i dag. Har bara gjort lugna pass och zazen.
Andra bloggar om: yoga, uddiyana bandha, cirkeldans
onsdag 12 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej
Jag kan förstå att det är förvirrande när eleverna inte förstår, ännu värre är det när inte instruktörerna förstår vad de gör och vad de lär ut. Jag har haft träningspass med många tränare på din dojo, och min förvirring var stor när ingen gjorde lika i samma serie.
Jag frågade huvudtränaren om detta, och bad om råd med de speciella övningar som jag hade svårt med.
Svaret jag fick var ganska klargörande, men borde kanske ha kommit från instruktörerna själva. Hon sa att man inte ska göra som de gör, utan som de säger att man ska göra.
De flesta tränare/yogautövare påstås ha skador som påverkar dem i deras träning och därför kan de inte utföra övningarna enligt ”reglerna”. Det borde man få veta innan man startar träningen, då skulle mycket klarna. Den tränare på Lotus som verkligen tog yogan till en annan dimension för mig, var den som började sittande med boudaka mudra och olika asanas. Sedan blandade hon alla möjliga serier under passet för att avsluta med att göra uppvärmningen två gånger. Inget pass var det förra likt. Underbart. Hon fick mig verkligen att se på yogan med helt andra ögon och utan de stela rigida regelverksglasögonen som ibland sitter på nästippen när man är en lära trogen. Den omskakningen var precis nog vad jag och många andra behövde för att kunna börja en egen träning utanför dojon.
Så fortsätt med att vara övertydlig, det är jättebra, men ni instruktörer borde kanske be någon elev som klarar av att visa hur ”den rätta” rörelsen/andningen ska utföras, om det är viktigt.
Oj ...jag ska återkomma till det här när jag kommer tillbaka från Indien. Jag såg ditt inlägg för sent...
Till att börja med vill jag berätta lite hur vi arbetar på Lotus...det är inte så att saker och ting sker av slumpen och att vi bara "känner in" hur passet ska vara. Vi har en ganska strikt terminsplanering som vi enats om att följa, dels för att det ska vara lätt för eleverna att kunna ta igen missade lektioner, dels för att det ska underlätta om en instruktör är sjuk och behöver vikarie. För att kunna lära ut på ett bra sätt är det också bra om det är lite struktur och en röd tråd, så att rörelserna lärs ut i rätt ordning...man börjar ju tex inte lektion ett med ett skulderstående. Jag vet inte om eleven behöver veta så mycket om det här i början egentligen, men så småning om kommer man att förstå att allt har ett samband. Jag hör ibland yttranden som tyder på att alla inte förstår att det är så här...
Vi har också flera lärarmöten där vi pratar ihop oss om det dyker upp olikheter, och gör gemensamma beslut hur vi ska lösa dessa.Det kan vara förflyttningar och övergångar osv. En del elever tror att vi gör lite som vi vill. Att man inte kan lära sig hur mycket som hellst utantill, utan hittar på i stunden!!
Alla instruktörer lägger ner mycket tid på att planera sina lektioner.
Att det ser olika ut när olika kroppar gör en övning är sant. Man har olika fysiska förutsättningar och ens karaktär och personlighet lyser igenom. Första gången jag såg någon annan än fr Frida göra chayayoga blev jag jätte frustrerad, tyckte att det var helt andra övningar och kännde inte igen mig alls...med tiden övar man upp förmågan att se.Det kan vara svårt att se vad som är vad på en lektion i början och din beskrivning av det "bra passet" får mig att undra om det verkligen gick till så eller om det var DIN upplevelse...Att en insrtuktör inte kan visa en slutpossition...vi är inte gudomliga, bara människor.och jag tror att du får se det du behöver se. Instruktören kan tala om vad man strävar efter utan att behöva visa.Vi i lärargruppen har fattat ett gemensamt beslut att inte göra slutpossitioner hela tiden. Den lektion man går igenom rörelsen visar man så gott man kan.Annars gynnar det eleven mer att se hur man arbetar där eleven befinner sig, alltså om man är stel och inte så stark, hur ska man göra då...det är det vi visar. skulle vi visa för svåra saker är det lätt att tappa sugen. En annan sak som många missar på Lotus är att på fredagar och söndagar är det inte riktiga lektioner, utan ledda tränings pass. De ingår i terminsavgiften och där kan man träffa på instruktörer som inte är så vana , som håller på att skolas in. Man kan alltså inte ställa samma krav på dem som på sin vanliga instruktör. Men när du beskriver ditt "bra pass" visar ju du att allt det här egentligen inte spelar någon roll...det är ju inte rörelserna och övningarna som är viktiga. Det är ju andra saker som gör upplevelsen till vad den är...sen får väl var och en fundera över vad man vill uppnå när man är på en lektion, är det en närvaro och ett focus? eller en andlighet? Ja det kan nog vara väldigt olika från individ till individ.
Skicka en kommentar