fredag 7 december 2007

7:e December

Jag blir lycklig när jag står i dojon och ser alla sträcka upp armarna i en armcirkel och hör deras andetag som om de vore ett enda...det är så snyggt och en häftig kännsla.
På samma sätt är det när jag tränar själv. När allt stämmer och allt faller på plats då står tiden stilla och det finns inget annat.
Jag är helt såld när jag ser en arm som sträcks ut eller vrist som vrids in och man ser att plötsligt öppnade sig kroppen och energin kunde flöda fritt. Det låter kanske lite knasigt men för mig är det faccinerande och häftigt...
För mig är det viktigt att det finns en glädje när man yogar. En entusiasm och en lekfullhet.
För mig är inte yogan ett måste och ett krav utan det är snarare så att jag BEHÖVER yogan, utan den skulle jag vissna och dö.
I bland framställs yogan som så svår och allvarsam med mycket regler och förbud.
Jag tror att många söker sig till yogan för att hitta ett andningshål och få lugn och ro. Då kan man väl inte ställa ändå mer krav och på så sätt hitta lugnet?
Yogan ska väcka en nyfikenhet, en vilja att se och förstå. Vad allt har för sammanhang och hur allt hänger ihop.
När jag undervisar vill jag visa mina elever det här och jag vill att det ska smitta av sig. Jag vill också att det alltid ska finnas kvar inom mig, så att träningen inte blir monoton och tråkig.
Samtidigt tror jag att det är viktigt med en regelbundenhet.
Både därför att kroppen utvecklas bäst när den får träna regelbundet och i lugn takt och för att det är mentalt stärkande att ha en rutin att följa varje dag.
Det kan låta som en motsägelse, men jag tror att det går att förena de här båda - regelbundenhet och glädje.

Små knep kan ju vara att de dagar när det är trist att träna och svårt att hitta inspiration kan man;
Sänka kraven - gör bara din uppvärmning, ofta kommer lusten när man väl börjat och gör den inte det så sluta när du gjort det du bestämmt.

Spara dina favoriter;
gör det som du tycker är allra roligast bara när du har en dålig dag. Jag tex älskar balans övningar och kan ta till dem...

Träna tillsammans;
Boka bästa yogakompisen och träna ihop! När man är flera får man lite drag hjälp och ger inte upp lika lätt.

Som tur är brukar det ju gå över och det kanske var så att man behövde vila lite från yogan...

1 kommentar:

Nina sa...

Vad fint du har skrivit! Du har satt ord på många av mina känslor, precis sådär upplever jag också yoga.