17:e Oktober

I onsdags åkte jag och L till Stockholm för att lyssna på Cohen!!
En tjej på mitt jobb har en lägenhet på st Eriksgatan som hon hyr ut för en lindrig summa. Där skulle vi bo. Väldigt söt och väldigt liten lägenhet, typ 15 kvadrat. Med en loft-säng högt uppe i taket.
Jag hade jobbat på dagen och kom till Stockholm vid 18-tiden på kvällen. Vi hann typ bara lasta in våra grejor och vila en liten stund innan det var dags att ta sig ner till Globen där konserten skulle vara. Så mycket folk! Tunnelbanan var packad med folk, som alla skulle ut vid Globen...jag hade inte så höga förväntningar...jag har varit på en spelning med Cohen förut, då drack han vin hela tiden och var tillslut riktigt berusad och hängde inte med riktigt. Men nu...oj, oj, oj. Han började med Dance me to the end of love som alla kan och känner till och sen bara fortsatte det med hitlåt efter hitlåt. Han har ju hållit på så länge och har så mycket material att ösa ur att hela spelningen bara innehöll guldkorn, såna som alla vill höra. Fyra inrop med stående publik som var helt galen. Ja det var en härlig kväll. Klockan 19.30 började konserten och klockan 22.53 kom vi ut därifrån! Nästan tre och en halv timme Cohen. Det är mäktigt.

Sen gick vi och köpte hämtmat som vi tog med upp på rummet. Champagne hade vi fixat innan...och med lite mera Cohen i bakgrunden från datorn avslutade vi kvällen.
Nästa dag var vi lediga och kunde gå lite på stan. Ett besök på kristallrummet, min nya favoritaffär och en massa antikvariat. Jag hittade en fin yogabok: The yoga system of health av Yogi vithaldas och lite kul barnböcker.

Tåget hem gick vid 16-tiden. L klev av i Arboga där bilen stod och jag fortsatte till nästa stad för att köra yoga klasserna. Och det är så konstigt. Den här gången var jag inte så sugen på att undervisa. Jag hade hellre åkt hem...men jag tänkte mest göra mitt jobb, liksom.
Och det blev så bra. Klasserna var så duktiga och jag blev så duktig av att dom var det...det är så svårt att förutse vad som ska hända.
Jag är mest nöjd över att mina fortsättare klarade av att jobba så självständigt. I går behövde jag inte stå längst fram alls utan bara prata dem igenom. Och det är så roligt när man gör så för att man får tid att gå runt och ta på alla och hinner SE alla. Mer så i fortsättningen.

Min egen fröken har börjat korrigera oss på ett nytt sätt. Inte så mycket i positionerna, inte så rättande utan mer terapeutiskt. Som att vi får en behandling medans vi yogar. Det känns jättebra, men där är jag inte själv riktigt så mina elever får nöja sig med att bli korrigerade på det gamla vanliga sättet.