27:augusti

För jätte länge sen var jag på en lektion med Fr frida när vi gick igenom armcirklarna.
Armcirklar är ju en sån där enkel sak som ändå kan plockas sönder i mikrober och man kan hitta tusen detaljer att träna på. En som var med sa tillslut :- Det är så konstigt...ju mer jag tränar och lär mig desto sämre tycker jag att det går.
Fr frida svarade så klokt att det var för att hon som sa så fick mer och mer kunskap och kunde se saker som hon inte tidigare hade sett. Och att hon hade blivit duktigare, det var bara hon själv som upplevede sig som sämre.
Jag fick själv en sån stark insikt här om dagen, som inte var särskilt kul att upptäcka...
Jag har alltid sett mig själv som en så regelbunden person. Att det är en av mina styrkor. På gränsen till tråkig, som älskar att upprepa och göra om utan att tycka att det blir tråkigt. Som gillar fasta ramar och rutiner och vill att dagarna ska vara strukturerade och enkla. Som tar sig ann sina hemläxor utan att klaga på att de är för enkla eller tråkiga utan till och med gillar när variationen inte är för stor...så har min självbild varit, tills nu...
I ett kallt uppvaknande insåg jag att jag nästan är tvärt om!!
Jag bara tror att jag är så regelbunden. I själva verket är jag riktigt flaxig. Jag får ett infall, eller en ide och bestämmer mig för att det här ska jag göra en längre tid, sen går det bara några dagar så har jag glömt alltihop och oftast fått en ny lika bra ide till. Och så där håller det på.
När detta slog mig var jag riktigt chockad. Jag tyckte att det var så hemskt att bilden av mig var så olik sanningen. Samtidigt såg jag helt plötsligt allt så klart...det var så självklart varför inget hade funkat tidigare: det är klar att man inte gör några framsteg eller utvecklas om man tror att man lägger så mycket tid på en viss övning eller har ett visst mål och sen inte gör det. Saker man tror att man tränat på i flera år har i själva verket inte fått så mycket tid...
Nu har det gått ett litet tag sen jag insåg det här och jag har hunnit landa litet. Nu tycker jag att det känns som att helt nya möjligheter öppnar sig och det känns riktigt hoppfullt. Plötsligt finns det en orsak till det som jag har tyckt känts trögt Jag har ofta tänkt att "varför händer det aldrig nånting, jag som yogar så mycket". Nu har jag ju svaret;)
Samtidigt måste jag tillägga, att vissa saker gör jag faktiskt så där plikttroget som jag trodde, men då ser jag det inte ens själv. Till exempel har jag hela sommaren, varje träningspass gjort chakri mandala, men, jag har inte ens nämnt den en enda gång här. Jag har inte tänkt på den alls. Jag ser inte att jag faktiskt har gjort en av mina hemläxor bra...lite dubbelt alltså.

Jag har börjat göra zazenen innan jag yogar. Det är bra. Det ger ett stort lyft till yogan. Mer medvetenhet och större lugn och fokus. Som att man kopplar upp sig lite innan.