19:e November

Detta tycker jag är rolig Öijer:

en del påstod
att de nyligen hade sett mej
var jag inte den där pojken
som alltid satt ensam uppe vid vindsfönstret
och byggde ett korthus av regn
medan granskogen därute stod och frös och vinkade
drog långa suckar av något svårt och sorgligt

andra höll inte med
och menade att jag måste vara betydligt äldre
dom hade sett mej vid en bensinmack
jag hade klivit ur en mercedes
med bilnycklarna i handen
solbränd och klädd i nånting som kunde tolkas
som ett inåtvänt leende

det där stämmer inte
sa någon
jag såg honom förra veckan
under en påskprocession genom en grekisk by
han bar törnekrona och släpade på
ett tugnt träkors som skar en fåra i marken
jag såg hur han svettades blod
men det märkliga var
att när jag snabbt körde därifrån
och gick längs strandpromenaden i en annan by
satt han redan där
nyrakad och sval och till synes oberörd
han hade just tänt en cigarrett
och verkade tala för sig själv
eller var det med vågorna i havet

nu förstår jag ingenting
avbröt en kvinna
han har legat här hela tiden
hos mig i min säng
när han inte sitter och dricker tequila
på cafe Vesuvio i San Francisco
vissa kvällar om skymningen är generös
och fyller på hans glas talar han oupphörligen
om slagen vid Alamo och Little Bighorn
eller om hur han försökt
att vrida samtiden rätt
tills hans händer kallnade

det kan inte vara han
sa ett äldre par
vi ser honom varje sommar
han skulle aldrig lämna sitt soldattorp
eller sin trädgård
han går alltid
uppklädd i skogeni svart kostym
men han umgås inte
släpper inte in någon överhuvudtaget
hela hans värld är kattungar
och ljusblå riddarsporrar

jag vet inte
var han finns just nu
sa en man
men jag ser honom framför mig
vi möttes när han låg sjuk i tyfus
uppe bland bergen i Anderna
jag kunde räkna hans revben
och minnst ett av dem var en trollstv
jag kan inget om magiker
men jag minns i alla fall hans röst
när han sa att han aldrig skulle
sätta sig på ett tåg
som inte lyfter från rälsen
och närmar sig himlen

märkligt
sa en röst
jag har känt honom hela mitt liv
och han har aldrig varit sjuk
hans telefon ringde nätterna igenom
det var främmande människor
som berättade att de gått sönder inombords
jag antar att de ville ha något av honom
och en gång var han så fattig att han
hade råd att kasta ut alla sina pengar
jag är övertygad om
att hade han kastat ett ben rakt ut i gräset
hade han fått själva tillvaron att rusa efter

jag har
aldrig tyckt om honom
sa ytterligare en i mängden
jag har sett honom klädd i trasor
jag kan svära på
att han går på alla droger som finns
och var det inte han som skrev
att vi bara släpps fria ett par veckor om året
för att täta utsidan
till den anstalt vi byggt av våra liv
var det inte han som skrev
att stjärnorna bevakar jorden
riktar sina ljuskäglor ner över vidöppna sår
som kallas länder och städer

ni har
missförstått allt
sa en tonårsflicka
han har bara skrivit en enda dikt
och den handlar om förlorad kärlek
jag vet var han är
jag vet vem ni söker
han var det enda som fångade min blick en dag
när jag såg ut
över det här stela livlösa landskapet
han var den där grenen som fortfarande vajade
där den försvunna fågeln suttit
och ni kan fortsätta
ni kan fortsätta att bygga er tron
han kommer aldrig att sitta där
aldrig