onsdag 13 februari 2008

13:e Februari

I dag var det en väldigt rolig lektion. Vi jobbade med cirkeling och alla vridningar...
Och när jag åkte hem var jag redan sugen på nästa träningspass som förhoppningsvis blir i morgon.
Det är ju så det ska vara!
Fr Frida brukar säga att man ska gå hungrig ifrån dojon och det är så bra!
Precis så kännde jag idag, jag ville ha mer yoga.
När det är så roligt tror jag att man jobbar bra med kroppen.
Ofta låter det som att när man ska jobba mjukt och snällt så ska man sitta ned på golvet och göra sjukövningar...
Jag tycker om att arbeta med kroppen och låta den bli ordentligt varm. Att bli varm och svettig är ju i sig inget skadligt utan snarare mer skonsamt, att sträcka ut en varm kropp än en kall. Men det är som att vi är lite rädda för att ta i, så fort man gör något som är jobbigt har man lixom pressat på kroppen. Jag tror att bara man lyssnar på vad kroppen vill göra och inte tvingar den till något så är fysisk aktivitet bra.( Sen när man är sjuk och trött ska man naturligtvis ta det jätte, jätte lugnt, men det förstod ni ju.)

Det pratas mycket om vad som är "riktig" yoga.
Alla gör väl "sin" yoga med hjärtat och då är väl all yoga riktig.

Sen är vi alla olika och jag tror att olika nycklar öppnar olika lås...
Men det är mot samma mål vi strävar.
En person som har mycket driv i sig själv kanske tar i för mycket om den skulle tex träna Aschtanga eller Power yoga. Medans en mer stillsam natur mår bra av lite mer tryck.
Jag menar att det som är bra för en passar kanske inte en annan, och vise versa.

Jag tränar ganska mycket och framförallt ofta...
Utifrån sett kan det nog uppfattas som att jag har mycket driv, men jag pressar aldrig på i yogan( nästan;))
Jag är inte den sorten lixom.
Jag är lite för lat, hittar nån smart genväg som gör övningen lite lättare;), hoppar över eller glömmer bort det som var lite för jobbigt.
Det är min personlighet och det som jag får jobba med, men det är också något som jag kan hitta fördelar i.
Jag hittar ju mina svåra delar när jag sitter, i zazen.
Där kan jag ibland pressa mig att stanna kvar, fast det är jobbigt och där möter jag mina spöken och demoner.

Andra bloggar om: , ,

1 kommentar:

ramdamduri sa...

Åh det låter som ett sådant pass man vill ha ofta men som för min del inte sker så ofta. Det mjuka är det svåra tycker jag och håller med dig, det är inte bara att sitta, utan att utföra övningar och positioner mjukt utan hårda dunsar. Det känns härligt när man får till det!