När man läser om yoga i gamla texter är de nästan alltid skrivna av en man...
den som skriver har vigt sitt liv åt yogan och bor i en grotta och yogar på ett tigerskinn.
Läser man vidare ser man också att en mängd saker måste klaras av innan man ens kan börja med det som vi kallar yoga i dag, fysiska rörelser och asanas...om det skulle gå rätt till skulle inte många av oss hinna börja med yoga någonsin, åtminstone inte i det här livet...
Jag har valt att inte bo i en grotta, och att inte ha något tigerskinn;)
Jag har valt att bo tillsammans med en familj och att ha ett vanligt arbete.
Jag får svårt att ta till mig det som skrivs om yoga rakt av, det är omöjligt att ha det så för mig.
Jag måste runda av och anpassa yogan så att den får plats i mitt liv.
Och jag tror att man måste acceptera att yogan ser olika ut i olika faser av livet.
Är man tex småbarns förälder och vill yoga får man kanske finna sig i att någon kryper under en när man står i hunden eller att man får extra hjälp med nån som hänger sig på i framåtböjarna...och det är så det får se ut om man vill träna då.
Jag tror att det är viktigt att berätta om vardagliga saker så att det inte ser ut som att det inte finns något liv bakom, så att det syns att man faktiskt inte är en sån där som bor i grottan och har tigerskinn...att vanliga människor som städar och tvättar också kan hitta plats för att yoga, att det går, utan allt för stora förändringar.
Då kan andra bli sporrade och tänka att det är möjligt även för dem.
Ofta, ofta hör jag att "jag kan ju inte yoga, för jag har ju barn..." eller "pluggar" eller "arbetar" .
Jag vill visa att det går.
fredag 15 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tja, fast de flesta texter man läser om yoga idag utan att gå tillbaka till källorna kan lika gärna vara skrivna av en kvinna (jag tror att Ulrika Norberg och Josephine Selander har många fler läsare i Sverige än B.K.S. Iyengar) och är manualer för yrkeskvinnor i västvärlden.
Det är väl det yoga är för de flesta, och många är nöjda med det. Men vill man att yoga ska ta en till de där målen som utmålas av gubbarna på getskinnen så hamnar man i den problemställning som du nämner: hur ska jag kunna ha tiden och resurserna att göra det här, jag har ju en massa saker att sköta i mitt liv?
Då säger yogan: släpp allt det och ägna ditt liv åt yoga. Det finns det inte så många som kan eller vill. En del kanske börjar yoga lite mer lättsinnigt, sedan djupnar intresset och rätt som det är har man sålt huset och sitter och mediterar nånstans i Nordindien. Eller så är man inte redo för det förrän i nästa liv...
Mmm, jag tror att man fixar en ganska djup och ärlig yoga mellan tvätten och matlagningen om man vill...jag tror att många inte ens törs prova för att de tror att de måste vara superyogis på en gång, men ett steg i taget.
Skicka en kommentar