20:e januari

De runt omkring mig som inte yogar blir alltid lite oroliga när de hör att jag spenderar mycket tid nere på Lotus...de är rädda om mig och tycker att jag sliter för hårt.
De förstår inte att det är skillnad på att undervisa och att träna själv.
Tyvärr är det så ( i alla fall för mig ) att ju fler lektioner jag leder desto mindre tid finns till min egen träning.
I allafall krävs det mer disiplin att träna själv när man undervisar mer.
Så nej all tid på Lotus är inte egen fysisk aktivitet.
Sen kan man naturligtvis bli trött av att undervisa också men på ett annat sätt...
Det är också så att när man får ihop tiden så att man både tränar själv och gör det andra man vill hinna med så gör yogan en piggare och klarare så att man FÅR energi som GÖR att man klarar mer än om man inte yogat.
Svårt att tro på när man är trött men faktiskt sant.

I går var jag faktiskt uppe tidigt och tränade före jobbet.
Cirkeling och asasnas.
Det var skönt att träna på morgonen och eftersom jag skulle undervisa på kvällen skulle jag inte hunnit nån annan tid...förra veckan gick jag ju bara igenom serierna och räknade faktist de passen som min egen träning, men den här veckan hade jag tänkt prata dem igenom lektionerna och då blir det ju en annan sak.
Full av ambition hade jag bestämmt att vi den här veckan skulle titta på uppvärmningen och prata om dess betydelse: att man ska göra den väl, att den förbereder kroppen både mentalt och fysiskt för serierna och att man ska ta vara på den istället för att tycka att den är lite tråkig och långsam.
Jag hade också bestämmt att de inte skulle få ställa några frågor efter passet utan de skulle lämna salen i det lugn som de skapat på lektionen.
Istället skulle vi börja nästa pass med frågestund.

Av fr F hade jag vaggats in i ett lugn, den här klassen var så duktig på att följa läraren och hade bra fokus och var arbetsamma. U-A hade sagt ungefär samma sak.
Vad jag hade glömmt bort är att det alltid tar lite tid för eleverna att vänja sig vid sin nya lärare...att förstå vad läraren menar och vilka uttryck hon använder.
På samma sätt tar det lite tid för fröken att lära sig känna igen vilka elever som behöver lite extra skjuts och NÄR.
Vad som behöver vara extra tydligt och NÄR.

Det var alltså ett i mitt tycke lite snurrigt pass, men det gör ingenting, det kommer nog att bli bra tillslut...
Det som var lite roligt var att när passet var slut så skred verkligen alla ut!
Superfokuserade och gravallvarliga utan att säga ett ord.
Lika tyst tog de på sig sina kläder och fortsatte skridande ut till sina bilar.
Frisörerna som jobbar utanför dojon undrade nog vad vi hade gjort.

I morse var jag också uppe tidigt och tränade före jobbet. Fortsatte med cirkeling i dag med.

Klockan tio när jag var på jobbet kom ett sms: Hej yogafröken! Får man börja prata än eller?

Snacka om lydiga elever!