måndag 10 mars 2008

10:e mars

Ledig efter att ha jobbat helgen. Det vart två yogafria dagar...det går inte att få ihop allt. I dag har jag gjort cirkeling men, i Lördags skulle jag och V göra en snygg cirkuskonst...han skulle ligga på rygg och jag skulle ligga på mage på hans uppsträckta fötter och liksom flyga lite snyggt. På nåt sätt halkade jag på fötterna så att det knakade till i revbensbågen. Det gjorde riktigt ont och jag trodde att jag brutit ett revben eller så. Det har man ju hört att folk till ock med kan hosta av, så gör man cirkuskonster kan det nog också hända, men det gick över.Nu tror jag inte att något är brutet möjligen lite sträckt. Jag kunde inte göra armcirklar så bra, och inte dra benen över huvudet på slutet. Nån liten muskel som hör i hop med magen och insidan!! av bröstkorgen är lite kraschad. Ligger lite lågt med cirkusen ett tag.
Vi hade en diskusion om smärta när vi satt på Brogrens sist. Jag har ju smärt fobi och vill aldrig ha ont någonstans. Särskilt inte när jag yogar. För mig är det en signal till att man arbetar på fel sätt eller att tar i för hårt eller att det finns en skada av något slag som man ska vara försiktig med. Alltså mitt motto är att stanna när det börjar kännas lite grann men inte gör ont, aldrig mer. Medans några tyckte att man "ska gå in i smärtan och analysera VARFÖR det gör ont" om man är spännd och skulle kunna slappna av. Kanske skulle det onda försvinna då...
Jag tror inte på det där. Jag tror att jag kan analysera precis samma sak utan att utsätta mig för någon smärta. I mina öron låter det verkligen inte bra att man skulle behöva ha ont när man tränar yoga. Jag tror att många människor står ut och stänger av en massa saker i livet och det de behöver träna på är att känna saker, men inte stå ut och ta sig igenom, utan var det börjar och hur man kan göra på andra sätt så att man inte behöver ha ont.
Sen kan jag hålla med om att om en kropp är stel och ihopdragen är det inte helt smärtfritt att räta ut den. Men träningsvärk efter ett yogapass, eller att det segdrar så där lite lagom, det är inte den smärtan jag talar om och vill vara utan, utan den där andra mer elaka sorten.
Andra bloggar om: , , ,

1 kommentar: