onsdag 24 september 2008

24:e September

Jag är kär i min pianostämmare...eller, i att ha min pianostämmare hemma hos mitt piano.
I går kom han hit, klockan 13.00. Och skruvade isär pianot och började...
Jag har hört talas om klangskålar och terapi med hjälp av sådana...så som jag tror att det känns så är det att lyssna på någon som stämmer ett piano. Han som stämmde var i vardagsrummet och jag satt i köket och läste och LYSSNADE. Klangen är så stark och tydlig när inte väggarna på pianot sitter fast och det är inte något jobbigt eller störande ljud utan en massa av klanger. Jag skulle kunna ha en pianostämmare hemma jämt det var så fridfullt och behagligt, men efter tre timmar var det klart och min terapi var över. Nu är nästa njutning att spela på det nystämmda pianot.

Jag är snorig, riktigt snorig. så brukar det ju bli när jag ska iväg på nåt speciellt...och på Söndag ska jag ju springa Lidingöloppet.
Jag ska ta det lugnt och hoppas att jag är någotsånär frisk. Jag har laddat upp med näsdroppar och Kan-jang och echinagard...
Sen får vi se, det är ju inte dödsstraff på att gå en bit av loppet heller, bara man tar sig runt.

Jag har tränat på Lotus i dag, men jag satt längst bak och tog det försiktigt. Sen frukost och en tur på stan.
I kväll ska jag på en föreläsning om mat och tillsatser i mat. Det ska bli intressant.

3 kommentarer:

S sa...

Lyssnade du på Tommy är det Jansson han heter? Har varit kock och har en dotter som föddes med allergier?

S sa...

Pianostämning som klangterapi :-))
Rätt kostsamt om man måste köpa ett piano först...

Helen sa...

Ja han hette Tommy Jansson och ja det är en kostsam form av terapi även om man äger pianot (ca: 300kr i timmen. )