23:e mars

Att ha en lärare att träna för är ett privilegium och en gåva...hur mycket vi saknat vår Frida förstod vi nog inte förräns hon var tillbaka och vi fick träna för henne igen.
Det var så roligt!

Det var egentligen inga nya saker vi fick göra: cirkeling och en balansövning, efter det fick vi jobba två och två med bakåtböjar och handstående. Men alla var så glada och tyckte det var så roligt att träna och det märktes att fr Frida också tyckte det var roligt att vara tillbaka ( även om hon förmodligen lät tankarna sväva iväg till man och bäbis lite då och då, naturligt eftersom hon inte lämnat dem så mycket förrut...)

Passade på att fråga om spjutet...och hon sa att det är inte ett speciellt sorts spjut utan mer som ett indian namn:"han som håller i spjutet" typ. Men hon tyckte att jag skulle fråga vidare hos Sander i paris eller Robert Swoboda i höst.

Det är ganska häftigt att vi tränar så nära våran källa. Att vi faktiskt kan åka och träffa honom livs levande och att han är aktiv och har en egen självträning.
Jag tror inte att alla fattar att det är så i chayayogan... om man jämför med andra stilar brukar det vara ett lååångt släktträd och har man lite tur finns det en sonson någonstans, som är typ 100 år, som man kan besöka, men som då inte längre utövar så värst mycket yoga längre.
Sander är klart mycket roligare!