Jag kan ibland vara orädd som ett barn, när det gäller vissa saker. Då bara hoppar jag rätt ut utan att fundera på om det är för högt eller farligt.
Jag kan med samma mod prova nåt jag aldrig tidigare gjort för att det just då känns helt självklart att jag kan göra det här. Det är en skön känsla att surfa på. Oövervinnerlig liksom. Sen visar det sig ju naturligtvis att det kanske inte var riktigt så där enkelt som jag trodde, men jag fick modet att pröva. Hade jag fegat ur och inte provat skulle jag inte fått några svar.
Sen, tyvärr kan jag vara just så där feg när det gäller simpla vardags saker, som jag med hjärnan och intellektet vet är ofarligt, så kan sinnet lura iväg och hitta på en massa.
Tänk om man då kunde placera om lite grann, och ta lite av det där vildbasiga och våghalsiga barna modet och ge till den där hariga sidan av sig själv.
Ta min Atikrama tex, jag vet att jag kan stå i en brygga, jag vet att jag är bra på bakåtböjar, jag vet att jag har starka ben, jag vet att det inte är särskilt långt till golvet, men, jag törs inte snurra runt. Då tror jag att jag ska trilla ned och typ slå ihjäl mig och dö...
Här skulle jag vilja va lite mer våghalsig om ni forstår.
Nåja, i dag ska jag göra optavista konasana och baddakonasana, bara bra mens övningar med andra ord.
2 kommentarer:
Hej!
Ett tips när det gäller bakåtböjar är att lägga något mjukt under sig när man tränar...förhoppningsvis slappnar sinnet av och tror inte att man kommer att dö av att försöka.
Kul att följa din träning...men skapar inte bloggen något när det gäller träningen...prestation, måste eller kanske motivation??
Jag har sträckt mig efter en intensivkurs och måste ta det lugn med min träning.
/Marianne
Nu läste jag dina svar i fel ordning.
Tack för lite tips.
Vad det gäller hur kravfyllt det blir att skriva om sin träning så visst, det är ju inte kul att erkänna om man latat sig lite;)
Men, jag försöker att inte drabbas av prestationsångest.Jag skriver ju här för att det är kul.
Det kan ju också ge inspiration att någon är mänsklig.Jag lever ju inte som yogi utan försöker ju att få in yogan i mitt "vanliga"liv med jobb och familj.
Skicka en kommentar