26:e juni

Var ursprungs iden med yoga att det skulle läras ut i klasser om 25 elever?
Jag tänker mig att från början hade man sin egen guru och varje lärare kanske hade typ tre fyra elever.
Om man tänker så, blir det ju lättare att förstå varför det känns lite opersonligt med det yogan som lärs ut i dag.
Jag tycker det är svårt att ha full koll på mina egna klasser och elever. Att se allas behov och kunna tillgodose dem. Farligt blir det om man börjar låtsas att man kan det, mycket lätt att genomskåda. Då är det bättre att öppet köra med mer allmänna råd.
Då kommer vi till individens eget ansvar. Att man faktiskt har ansvar för sin egen kropp och vad man gör och inte gör med den. Lärarens uppgift är ju mer att lära ut hur man klarar av det. Det är lätt att lägga allt det här på någon annan och på så sätt bli fri från ansvar själv.
Sen måste det finnas plats att lära sig saker. Som man sen kan ta med sig hem och bearbeta.
Men medans man lär ut en sak kanske det kan tyckas tekniskt och tråkigt.
Därmed inte ytligt. Jag tycker det är jätteintressant att prata detaljer och byta kunskap och jag vill kunna se att det som lärs ut har sjunkit in hos den som berättar. Då blir det ju bra och känns inte flummigt. Däremot att bara bli ledd rakt igenom ett pass det ger mig ingenting. Jag har ingenting fått och ingenting med mig hem. Mer än lite träningsvärk.