5:e April

Att hitta lugn och harmoni i en tung fysisk övning är inte alltid så lätt...men på nåt sätt blir det också klarare och mer konkret ju mer ansträngande övningen är. Man kan inte undgå att se och lägga märke till när man hittar rätt. Har man alla energier på sin sida...andningen funkar perfekt, tankarna glider inte iväg till annat, och fokus är 100%. Då känns det. För det som man annars inte klarar av och som borde vara väldigt tugnt och arbetsamt är helt plötsligt lätt och flytande.
Om man gör ett yoga pass som är väldigt fysiskt och inte förstår att man ska bemästra det och att man strävar efter att hitta det lugna i kaos. Det är då det blir gymnastik av det hela. Och det kan det bli oavsätt vilken form man använder sig av. Jag tror inte att man ska spekulera i vilken form som är den sanna och rätta. Det är olika för var och en. Sen blir väl olika yogier bra på olika saker vid olika tid i livet...det man är mottaglig för tar man till sig, liksom. Som på dagis när man pratar om finmotorik och grovmotorik, kan väl en yogi utvecklas olika i sin fysiska kropp och i sinnet...
Jag är själv så olika olika dagar. Vissa dagar kan jag inte koncentrera mig i yogan och andra dagar är meditationen jättesvår. Oftast kräver meditationen mer fokus och mer koncentration, och så verkar det vara för de allra flesta...men är det fel då? Kan det inte få vara lite ok att börja med det som är lite enkelt och sen gå vidare mot det som är svårt. Det tycker jag, i alla fall. De allra flesta tycker att det är lättare att sitta still efter att man har rört lite på sig. Och kroppen, den blir så glad och mår så bra av rörelse!

Jag har jobbat hela dan. Och sen hoppade jag ut i spåret! ( jag ångrar att jag skrev "som en kängeru" i går...gazell hade låtit tjusigare.)Töjt ut alla musklerna med lite mjukyoga efteråt och suttit i zazen.