28:e April

I går vart det bara Zazen. Det känns helt ok nu och jag ser verkligen fram emot retreaten som jag och A ska åka på. Det är en hel del frågetecken som inte är uträtade än men jag tror inte det hjälper att få förklarat HUR allt kommer att gå till. Jag tror att det löser sig när jag kommer dit. Än är jag lugn och onervös, men jag kommer ihåg hur det var sist;)
Jag ska försöka att sitta så mycket jag kan på egen hand, jag tror det är den bästa förberedelsen...har jag berättat att jag lärt mig att sitta i padmasana?
Lite kul tycker jag själv...efter åtta år, hör jag en dag vad Fr FRida säger : dra sittbenen bakåt! Jag har kunnat sitta med fötterna upp länge, men inte kunnat räta ut armarna...konstigt, det är nog för att mina armar är så långa, har jag tänkt. Men, när man drar sittbenen bakåt, vad händer? Jo hela bäckenet tippas bakåt och ryggen sträcks upp och armarna blir helt plötsligt precis lagom långa!
Det tog åtta år att fatta...och nu känns min Zazen såååå behaglig och skön.
Sen kan man ju veckla in sig i om det var så, att jag rent fysiskt inte kunde göra så här för åtta år sen, och sen av gammal vana fortsatt som jag alltid gjort, eller, om jag alltid kunnat men inte förstått, men det spelar ju faktiskt ingen roll.

I går bar vi sten...mycket, mycket sten. I vår trädgård. Jag känner det i mitt ryggslut i dag...jag ska sitta framåt och sträcka ut innan jag börjar mitt vanliga pass. Cirkeling, lite virastana och alla upp och ned! Kul och roligt är det nu. Jag är så glad att jag inte blev förkyld (det var bara sömn som fattades)utan kan yoga som jag vill!