Cyklade till jobbet i morse...vägen dit är bäst. Solen går upp på vägen dit och dimmorna lättar över fälten. Det är ganska nyligen som jag fick se det där med att dimman faktiskt lättar väldigt påtagligt. Jag trodde det var mest nåt man sa och att det inte syntes så mycket, men det är ju riktigt magiskt. Lite håriga kossor cyklar jag förbi och jag har sett några rådjur. På morgonen är det så tyst. Nästan inga bilar. Jag börjar ju cykla typ 05.00 och då är inte så många igång än.
I dag gick det så lätt! Kanske hade jag lite medvind, men både dit och hem gick mycket snabbare än sist.
Jag har fått ett formulär från zengården där jag ska fylla i om jag typ är psykiskt sjuk eller deprimerad. Där jag säger att jag tror att jag kommer att klara att åka på retreat utan att flippa ur...hur vet man det egentligen?
På nåt sätt kändes det så på riktigt nu. Och han som jag pratat med sa "man ska vara medveten om att det är åtta timmars meditation varje dag och vi ser hellst att man deltar i allt"
-Är jag dum som åker på den här retreaten? Frågade jag
Är den inte för alla?
-Jo, det är så här man brukar börja. Svarade han...
Det verkar ju lugnt och tryggt, men lite läskigt börjar det att kännas. Tänk om jag inte är tillräckligt förberedd. Tänk om jag sitter alldeles för lite här hemma. Hur ska jag kunna träna mer? Jag har inte obegränsat med tid och den jag har över känns som att jag redan lägger på yoga och meditation. Åtta timmar, det är lång tid.
I kväll sitter jag 30 min...
Jag ska göra en kort Moving och som jag sa igår: " mina" övningar.
Andra bloggar om: Yoga, Zazen, meditation, zenbuddhism
onsdag 7 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Det kommer att gå bra...:)
Du har förberett dig mycket bättre än de allra flesta som åker på sin första sesshin. Att sitta varje dag mellan 20-30 min är fullt tillräckligt...men det klart att det kommer att kännas ovant att sitta så mycket mer, så intensivt. Men se det som en möjlighet att i lugn och ro, utan att behöva tänka på vad andra behöver, mat till hungriga barn och så, kunna fördjupa sig i sin övning och se vad som händer.
Man har allt man behöver, mat på regelbundna tider, lokal och kuddar för att sitta så bra som möjligt, lärare, föreläsningar, sovplats, tid för zaxen och yoga, någon som tom. går upp tidigare för att väcka alla andra. Det måste i själva verket vara paradiset för alla yoginis! Vilken tur att vi fann det!!!!!
Kramar!!
Det är skönt att det finns någon som gjort det här tidigare...och som uppmuntrar så bra!
Jag ska försöka att slappna av och tänka att det går bra och att det inte gör något om det blir lite fel och så. Och, jag litar helt och fullt på att de som är där vill mig väl och tar hand om mig efter bästa förmåga.
Skicka en kommentar