L han önskar sig nästan aldrig nånting. Det är inte så mycket saker han vill ha och är det nånting brukar han köpa det själv. Så sa han en sak han ville ha. Jag gick och köpte den tills han fyller år och var jättenöjd för det var en så bra grej, personlig och kul men ganska dyr. Så frågade min svärmor om jag visste nåt bra som hon kunde köpa. Jag berättade att jag köpt en bra sak som hon kunde vara med på om hon ville och att hon kunde lägga det hon själv tyckte att hon hade råd med. Snäll gest från min sida tyckte jag...
I går ringde hon och berättade att hon pratat med fyra andra släktingar och att de hade bestämmt att de skulle dela på presenten och att den skulle vara från dem!
Jaha,nu har jag visst ingen present längre.
Gjorde hon så här för att va snäll?
lördag 25 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Och vad sa du då?
Jag sa som det var, att då blir det ju ingenting kvar för oss att ge. Men att sen tänka sig att hon skulle ta kontakt med alla för att säga att jag inte ville att de skulle få ge presenten...du vet, att man vinklar ju sanningen så att den passar en själv bäst, så jag sa till slut att jag köper en annan present från oss. Jag gillar inte bråk, vet du.
Skicka en kommentar