Till Lotus kl 06.30. U-A var vikarie, hon är så duktig! Lugnt och mjukt och fint tog hon oss genom hela serien och alla asanas. Jag följde med på allt men är inte helt frisk så jag är försiktig med att ta i...det märks på andningen att det är lite förkylning kvar.Frukost på fr Brogrens,utan U-A, som vanligt;)...
------------------------------------------------------------------------------------
Mina föräldrar har ingen tro.
Verkligen INGEN tro.
De nästan föraktar eller ser ned på dem som har det. Liksom lite överseende som om man var lite dum som tror att det finns nåt så okonkret som en högre makt eller nåt andligt...
Det dröjde jättelänge innan jag själv förstod att jag inte tyckte som dem.
Och fortfarande har jag en slags inbillning att man måste göra det man gör rakt igenom och helt, annars får man inte göra det. Typ: man kan inte gå på en gudstjänst om man inte är kristen, och är man inte "fullblodsbuddhist" kan man inte sitta i zazen
osv, osv.
Vilka krav va!
Fast jag med intellektet kan höra att det här inte stämmer så kommer de här kännslorna upp, gång på gång.
Jag har bestämmt att jag ska åka till zengården och vara där, bara en kväll.
Helt kravlöst och ingenting egentligen...
Men då börjar jag direkt att tjata på mig själv...dom kommer att tycka att du inte gör det här tillräckligt innerligt. De kommer att KRÄVA att du besöker dem varje vecka, varje dag, kanske. osv,osv.
Fast det inte är så alls. För dem är det säkert inget särskilt. Det kommer folk och besöker dem hela tiden och de blir inte "fullblodsbuddhister" för det ;)
Varför är man så larvig egentligen?...
När jag går bakåt i Padmasana, och ligger på rygg, vill jag hålla i mina fötter.
Om jag släpper dem kommer typ benen gå av, eller så dör jag, tror jag i alla fall...
I Måndags släppte jag taget och lät armarna komma över huvudet. Och , vet ni , jag dog faktiskt inte!
Det är nog samma sak med zengården. Med lite mod åker jag dit och då visar det sig att jag inte dör där heller.
Att pröva saker är bra!
Andra bloggar om: Yoga, zenbuddhism, meditation
onsdag 21 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Är det det som händer om man blir "avslöjad" döden direkt bara.. Jag känner igen den där attityden till troende. Jag hade den själv under många år, tyckte att alla troende var vilseledda,något mindre intelligenta människor som behövde fly mer än vi andra från verkligheten:)) Inget jag är direkt stolt över. Nu vet jag att mycket är verkligt som en del andra ser som helt utspaceat. Skönt att man inte behöver vara likadan hela livet :)
...härligt att läsa hur du delar med dig av dig själv...
Jag vet att du vet att Zengårdens personer inte kräver att du ska ta dedikera dig mer än du gör. Om du gör det måste det komma från dig själv, en vilja, en undran och djup önskan att få veta......och inte för att andra önskar det/kräver det. Buddismen försöker inte "rädda själar" och missonerar inte. Du ensam väljer hela tiden vad du vill göra med din tid och liv och ingen på Zengården kommer att klandra dig hur du än väljer.
Då kanske du vill följa med mig i maj på den helg-retreat som är då? Hoppas att du får en upplevelse som ger mersmak.
Kramar
Marianne
Sina kännslor kan man inte sryra över, de är varken resonabla eller särskilt logiska, de bara finns där.
Med intellektet vet man, men i magen känns det annorlunda...
Det finns de som aldrig vågar göra det där de tycker är otäckt, och så finns såna som jag som alltid måste göra det, bara för att se om man dör...Skönt att veta att ni är med mig<3<3<3
Skicka en kommentar