söndag 25 november 2007

25:e November

På förmiddagen i går var vi på julmarknad. Jag gick bara och var nervös och tänkte på att jag skulle ut till zenbuddhisterna på kvällen.

Mörk neutral klädsel var det sagt, vad är det egentligen...och håret måste man raka av det innan? Jag gjorde inte det och ingen sa nåt.

När jag var på introduktionen på studieförbundet, då var det så enkelt, typ en klocka plingar när man börjar och en klocka plingar när man slutar.
Nu skulle jag komma dit en hel timme innan det började för att gå igenom vad jag skulle göra!
Jag tror att jag hade missförstått nåt när jag pratat med dem i telefon, jag hade fattat det som en bra helg att komma dit på, men när jag klev in där satt massor med människor som verkade vara på nån slags retrit...nyfikna på vem jag var förståss.
Nåja vi gick igenom tusen saker och eftersom jag var nervös så förstod jag ju inget typ. Jag tog fasta på att jag skulle sätta mig brevid nån som såg van ut och följa med på vad den gjorde. På ett altare låg en liten käpp av trä...när Leonard Cohen var hos buddhisterna berättade han hur de brukade slå honom med en sån käpp. Det var vad jag tänkte på när jag fick se den. Men de sa att man trycker på nån akupressur punkt med den, inte slår.
Jag satte mig och den första klockan plingade (allt lugnt, tänkte jag...)sen såg jag i ögonvrån (man måste ju sitta blixt blixt stilla )hur en av ledarna reste sig och hämtade pinnen och BANG!,BANG! vad gör dom egentligen? Slog han verkligen nån så hårt? Sen gick han runt och slog på fler ställen. Stel som en pinne satt jag resten av passet och tänkte att här gäller det att inte misssköta sig om det är såna straff man får. Mellan varje pass är det en gående meditation, då såg jag att i varje hörn stog typ en trädrake eller nåt sånt och då fattade jag...det var ju inte på nån person de slog, det var ju på nåt annat, kanske trädraken, phu.
Sen hörde jag ledarnas röst "nu är det högra sidans tur" och igen tänkte jag att det rör inte mig, jag skulle ju bara sitta här, de som är på sidan om mig sitter ju kvar, då gör jag det med. Då ringer en annan klocka! Alla på högra sidan far upp som skjutna ur en kanon. Det brinner tänker jag. Jätte otäckt. Jag ser ju ingenting utan hör bara hur alla springer i full panik, och på sidan av mig sitter de båda lugnt kvar. Ja, vi har ju sett hur buddhister kan hälla bensin på sig och lugnt sitta kvar medans det brinner, tänker jag. Det kan nog de här också, det är det de tänker göra.
Men inget mer händer och när nästa gående meditation kommer kollar jag att de gångjärn som är vid min plats faktiskt tillhör en nödutgång. Bra! då vet jag, om inte jag vill brinna upp.
Sen ropar de ut att det är vänstra sidans tur...då far min kompis tillhöger iväg. Jag blir lika rädd den här gången och kan faktiskt inte låta bli att vrida mig om och titta på den ledaren som jag har pratat med innan. Han stirrar bara strängt tillbaka och jag kan inte avgöra om den blicken betyder att jag begått ett fruktansvärt misstag som rört på mig eller bara att jag ska sitta kvar. Jag sitter kvar...
Väl hemma anade jag att det de gjorde var nog de där personliga mötena med ledaren som man kan ha. Det var nog det de gjorde när de rusade ut...
Att det är sån dramatik!
Jag är ju van med yogan som är lugn och stilla och allt är så tydligt och pedagogiskt, I alla fall hos oss på Lotus. jag blir ju jätterädd av all ljud och att alla springer omkring och HUR ska jag nånsin kunna lära mig all regler och konstiga ord?
Två timmar zazen var inte heller helt enkelt.
På nåt sätt är det som att när jag yogar kommer jag åt min fysiska kropp medans zazen går direkt till sinnet. Det finns ingenting att gömma sig bakom och allting blir så direkt. När man yogar GÖR man ju saker hela tiden. Sträcker ut en muskel, gör uddiyanas, andas, följer tempot osv. När jag gör zazen är allting stilla.
Det var skönt att se att även "fullblodsbuddhisterna" gjorde lite fel...en hostade, nån rörde sig!( och fick en MYCKET sträng tillrättavisning )ja lite så där som det blir och de blev inte dödade.
Jag kommer att åka dit igen i alla fall. Om ett par veckor kanske...
I dag har jag gjort Nya Balakrama och asanasen som jag ska göra på Onsdag. Det är nog det jag kommer att träna på tills dess. Jag ska göra min zazen när V och A har lagt sig.
Andra bloggar om: , ,

1 kommentar:

Marianne sa...

Härligt!!

Var det inte någon med rött hår som jag känner som sa, när jag knölade lite om vad svårt det är med zazenen, att...jag citerar;..."jag förstår inte vad det är som blir jobbigt, det är så lugnt och stilla i mig när jag mediterar" Hi hi!!! ;)

Skönt att ha någon med mig från yogavärlden som förstår vad jag menar när jag säger att det på ett sätt är mycket lättare att göra ett eller fler fysiska yoga-pass än flera zazen-pass...man kommer liksom inte undan, som du skriver...precis så är det...precis så...

Kramar

Marianne