20:e April

Efter att jag började undervisa på Lotus kan jag inte längre gå på en lektion och enbart vara elev...kan och kan, men det är svårt.
En av sakerna som händer är att jag inte kan låta bli att höra hur folk andas.

Detta händer tyvärr inte bara när jag är på lektion utan även när jag står i kön på ICA eller när jag sitter på utvecklingssamtal i skolan eller ska ta en viktig rapport på jobbet.

Jag kan inte koncentrera mig på vad personen säger för jag är fokuserad på och faccinerad över hur personen andas eller hur formen på personens näsborrar har blivit på grund av det...pinsamt och jobbigt.

I dag är jag och L ensamma hemma, första gången på två vekor!

Först hade D lov och veckan efter hade de andra vildarna sitt lov...

Det käns annorlunda att kunna prata till punkt och inte bli avbruten och det är så onaturligt tyst i huset...men skönt och mysigt att få en förmiddag för oss själva!

Jag ska träna och göra lite zazen...jag har släppt meditationen ett tag. Det var så mycket annat och jag vill inte att den ska bli ett måste och ett tvång, men nu börjar jag längta lite till zengården och känna mig sugen på att meditera igen.

Yoga-läxan tills nästa Frida lektion var att fortsätta med Adho mukkan och även jobba lite med Hanoman och Samakonasana.

I kväll ska jag tampas med mina fortsättare;)...det är intressant att jämföra hur nybörjaren tar in infOrmation om en övning jämfört med fortsättaren.
Nybörjaren har inte hunnit bilda sig en åsikt om hur övningen går till utan härmar bara rakt av som ett barn.
Om man korrigerar och talar om en ny detalj så provar de utan några större invändningar eller tankar kring om det är svårt eller varför.
Fortsättaren har sin bild färdig över hur övningen går till och ofta även om hur han själv utför den...och om jag säger "sträck ut benen" lyssnar inte fortsättaren alla gånger för han tror att han redan gör som läraren säger fast det inte alls är så.
Det är mycket svårare att få en person som yogat länge att se på en bekant rörelse på ett nytt sätt än att lära ut en ny rörelse för allra första gången.

Som tur är är eleverna som går i den här klassen underbara!
Trors att de kanske tycker att jag är lite tjatig så klagar de aldrig över det utan kämpar tappert på ännu en gång med samma saker om och om igen.
Och de försöker verkligen och gör sitt allra, allra bästa.
Dessutom är de glada och pratsamma och ställer roliga frågor och det är ju alltid kul!

Detta gäller naturligtvis innan lektionen, eftersom det den här terminen är total tystnad som gäller efter passet, men det vet dom;)